Vi har alla varit där. Pigga i kroppen, alldeles pirriga och stressade. Men samtidigt lite nervösa och kanske även rädda.
Att få hem en alldeles ny liten valp, så där skör och mjuk som de är i början för med sig både massor av glädje men också oro och rädsla. Man vill ju göra rätt, och alla råden man hört under sitt liv snurrar som en hysterisk karusell i huvudet på en. Ska man följa uppfödarens råd? Vännernas? Grannarnas? Veterinärernas råd? Listan på rådgivare kan göras lång.
Jag tänkte skriva detta inlägget för att släta över din oro litegrann.
Först och främst är även den lilla valpen är en hund, om än en mindre modell. Den behöver alltså äta ungefär samma saker som den vuxna hunden gör, men med lite justeringar. Många valpar som kommer hem är väldigt små. De väger oftast mellan 2-10 kg och har små, vassa tänder som gärna biter en i fingrarna, näsan och i strumporna. Dessa tänderna är tillfälliga, som vi redan vet. Det är mjölktänder. Men de behöver stimuleras ändå. Den lilla valpmunnen som utforskar allt och stoppar allt i munnen behöver arbeta. Så här börjar din resa, dina funderingar.
Här hittar ni vårt Färskfoder valp
Att utfodra en liten valp med färskfoder.
Till uppfödare försöker jag att ge enkla råd. Börja med benfria mål när valparna ska börja äta fast föda, gärna lite färs, äggula möjligen något lättsmält kalciumtillskott (äggskal, benmjöl eller liknande) enligt rekommendationerna på diverse förpackningar. Efterhand som valparna vänjer sig vid fast föda och dricker mindre av tikens mjölk kan också dosen av färskfoder, exempelvis vår nya Pondus Junior och köttiga ben öka. Tänk att de vid 8 veckors ålder ska äta ungefär 10 % av sin kroppsvikt – det är ditt ungefärliga mål som uppfödare att nå. Håll koll på valparnas avföring så ser du snabbt om de får för mycket ben – då blir avföringen stenhård och smulig.
Om valpen har fått denna basen så kan du med trygg hand också lämna över valpen till valpköparen som enkelt kan fortsätta ge valpen en färsk kost utan att vara orolig över magar som rasar, diarrér eller liknande. Det är också en fördel om valparna fått äta lite lättsmälta ben, och gnaga lite. Man kan använda lite “grövre” ben till små valpar, själv använde jag mycket ben från rådjur, ren och liknande som min valp inte kunde tugga sönder. Istället för en del av maten fick hon också kycklinghals, vilket jag även gav valparna när vi var på besök hos uppfödaren. På så sätt är valpens mage van och den har lite vana av att äta råa ben.
Till valpköpare brukar jag säga att de i början ska låta valpen vänja sig vid det nya hemmet först, innan man börjar experimentera. Beroende på vad valpen har ätit innan så är det oftast bäst att låta den bo in sig någon dag innan man gör ett foderbyte. Och vid ett sådant foderbyte, om det är från torrfoder, så tycker jag att man kan börja med att enbart ge nötvom. Detta för att tillföra lite levande bakterier till valpens mag- och tarmsystem så att det på det viset är förberett för vad som komma skall. Hur ofta man får ge nötvom är oftast individuellt. En del klarar att ta två mål nötvom och sen fasa in Junior – en del klarar byten rakt av från torrfoder till Junior. Har valpen ätit färskfoder, eller delvis färskfoder hos uppfödare så brukar ett byte enklast ske rakt av. Väg din valp när du får hem den och dosera 10 % av valpens nuvarande vikt – där har du en början. Justera sedan precis som du gör med en vuxen hund – efter hullet. Tänk på att valpar bör vara smala, inte valptjocka. Hellre en lite för smal valp än en lite för tjock, om du frågar en veterinär eller en ortopedspecialist.
Vad jag kan tycka är lite extra viktigt för valpar och deras kost är
- Enligt vissa studier så kan ett tillskott av vitamin C minska risken för HD-fel.
- Alla valpar föds med normala höfter. HD-fel skapas primärt under de första veckorna/månaderna av valpens liv och hala underlag hos uppfödaren har visat sig vara mest avgörande. Det är också vad man tror är anledningen till att valpar födda på sommaren har lägre frekvens av HD-fel än valpar födda på vintern.
- Valpar som är genetiskt predisponerade för HD-fel är känsligare för felaktigheter i fodret
- Näringsbrist kan öka risken för tillväxtfel
- Den mest avgörande faktorn för ledfel är övervikt och näringsöverskott.
- Varje mål måste inte vara exakt balanserat. Tvärtom så har variation visat sig vara bra för att minska riskerna för exempelvis atopiska symptom.
- En tik som under dräktigheten äter en del av kosten rå föder i lägre utsträckning valpar som utvecklar allergier.
- Kvoten mellan kalcium och fosfor (Ca:P-kvoten) är en av få faktorer som man hittills vet har en avgörande effekt på skelettets tillväxt. En annan faktor är total mängd energi (kalorier per 100 gr).
- Valpar upp till 20 veckor bör äta lax, eller ett alternativt Omega 3-tillskott för normal utveckling av bland annat öga, kropp och hjärna.
Har du en bas i ett helfoder så kan du flera gånger i veckan byta ut ett mål mot valfria kombinationer av kött/köttiga ben. Om valpen till exempel äter 4 mål per dag av ett helfoder så kan du slänga åt den ett revben istället för lunch ett par dagar i veckan, eller ge den lite rester av din egen mat (ej tillagad).
Skulle du vilja prova att komponera ihop lite enkla variationer själv för enstaka mål så är här några tips:
Blandfärs, äggskal (mortlade), äggula och någon grönsak. Köttbitar/puts och mindre ätbara ben (exempelvis revben från unga djur). Fisk (med ben, helst fryst i förhand) kan även torkas och ges. Du kan själv variera olika typer av kött och kalciumtillskott. Så länge det är enstaka mål så behöver du inte oroa dig över att skada din valp. Variation är bara bra.
Revben, nackar, kotor, huvuden och bitar av ryggar är fina ätbara ben för valpar (och vuxna). Det är mest din fantasi och din tolerans som sätter gränserna.
